Tankarna är mina vänner och mina fiender

Hjärnspökena hjälper mig nå mitt mål.
Jag klarar av att svälta, för det gör ingenting.
Sakerna jag är beroende av att göra det är att känna på mina kindben. Det verkar konstigt. Men varje gång jag har typ ätit eller det kan vara i andra situationer så är jag beroende av att känna på kind benen, för att känna om jag har blivit tjockare i ansiktet, eller om det är som förut.
Om jag har ätit så känns det direkt som hela mitt ansikte har svullnat upp och därför så började jag med det beteendet.
Det finns säkert många beteenden som jag gör, men som jag inte är medveten om.
Det finns en början, men slutet av historien kan ingen veta.
Det som är så skrämmande, det är att det bara är jag som kan avgöra hur jag vill att det ska sluta.
Jag glömmer bort att det finns människor i min omgivning, som kan vara beroende av just mig hjälp. Men jag finns inte med, jag står med ryggen till dom som kanske skulle behöva min hjälp.
Det är inte de fysiska besvären som är svårast att handskas med, utan det är oroligheterna och tankarna.
Det är tankesättet som är en stor börda att bära, som man ständigt blir påmind av varje dag.