Mörker, lämna mig i fred

Jag gick min promenad idag ensam, och det kändes faktiskt skönt för då fick jag den tiden som jag behövde ensam i mina tankar. Jag började reflektera väldigt mycket runt mina vänner. Jag började inse hur mycket stöd egentligen som jag har, om jag bara accepterade att ta emot den hjälpen. Men jag kan inte. Jag funderade också på hur mycket jag ignorerar mina vänner. Jag är inte längre den jag brukade vara. Det kan ju bero på att jag inte vill ha de för nära mig, för jag vill inte att dom ska påverka mina val. Jag ska uppnå mitt mål som jag har och jag är rädd att om jag släpper dom för nära, så kan dom påverka mig.