Starving hurts

Det som är det jobbiga då man drar åt snaran kring sig och minskar på födointaget det är saknaden av tryggheten och kärleken. Man hamnar i ett tillstånd där ensamheten bara växer sig allt större. Man kan inte heller lämna den ensamheten för att det är den som hjälper en att fortsätta.
Man måste vara ensam. Ingen annan kan veta för att då riskerar man att än en gång kunna förlora den kontrollen som man har och stävar efter. Det är inte hungern av mat som gör ont, utan allt sitter i huvudet och det är hungern efter kärlek och bekräftelse som gör fruktansvärt ont. Man måste välja sina val. Man måste offra en av sakerna för att man ska kunna vinna, så är det bara. Att sitta ensam för att man väljer det, det är smärtsamt. Men man måste välja bort stora delar av sitt liv, för att kunna klara av att nå sina mål som man så desperat vill uppnå.

Svälten minskar ångesten. Mina tankar är inte mina fiender längre, utan mina bästa vänner.
Att svälta skadar på alla sätt man kan tänka sig, men den tillfredställelsen man får av den är oersättlig. När man svälter så möts man av en härlig känsla, känslan av att ha kontroll. När man svälter så slipper man drabbas av panikångest, alla rösterna i huvudet blir inte längre så jobbiga. Rösterna man hör klaga och håna, när man funderar på att äta eller har ätit försvinner till större del.  Mina tankar är då inte längre mina fiender utan dom blir mina vänner.  Man känner sig ren när man inte har massa mat i magen. Man uppnår en tillfredställelse som får en att bli gladare, en känsla som får en att klara av att fortsätta. När man har ätit så får man fruktansvärda skuldkänslor, man känner sig äcklig, fet och ful. Maten hör inte hemma där, det börjar krypa under huden och den känslan är inte trevlig. Man grips av panik inombords. Det inte så underligt att man hellre väljer att svälta istället för att ha mat i magen som bara bidrar till att man mår sämre och blir tjockare. Tankarna som tidigare hånade och skrattade åt sina misslyckanden, ger en nu beröm och får en att bli stolt över vad man lyckats uppnå.